this file in whole or parts in any other software products.
This file may be spread seperately for read-only-use as long
as this copyright note is not removed.
@
ANZUS-pakten
17
ANZUS-pact
Anzus-pakten bildades i september 1951 i San Francisco i USA av Australien, Nya Zeeland och USA. Syftet vara att garantera fred och säkerhet i och kring Stilla Havet. Länderna beslutade att ett väpnat anfall mot någon av medlemmarna också var en säkerhetsrisk för de andra medlemmarna och att var och en av dem skulle vidtaga åtgärder för att motverka denna fara. Varje motdrag som en medlem gör skall rapporteras till FN:s säkerhetsråd.
Medlemmarnas utrikesministrar, eller deras ställföreträdare, träffas varje år för överläggningar.
@
Arabförbundet
7
League of Arab States
Arabförbundet grundades i Kairo i Egypten, 1945, som en lös sammanslutning av sju arabiska stater som var självständiga vid tillfället: Egypten, Iran, Irak, Libanon, Saudiarabien, Syrien, Jordanien och Jemen.
Organisationens ändamål är att utveckla relationerna mellan medlemstaterna politiskt, kulturellt och ekonomiskt, att utverka ett erkännande av Palestina som ett självständigt land (PLO är medlem av Arabförbundet) att verka för gemensamma arabiska intressen, samt att motverka konflikter mellan arabstater.
Arabförbundet har inte lyckats fullfölja sina uppgifter speciellt väl. Speciellt på det politiska planet misslyckas organisationen regelbundet, senaste exemplet är Gulfkriget, där medlemmarna inte kunde enas om en gemensam strategi.
Men på det kulturella och ekonomiska planet förekommer ett lyckat samarbete. Flera av de oljeexporterande länderna bidrager med mycket hjälp till fattiga länder.
Högsta beslutande organ är ett råd med säte i Tunis. Rådet består av medlemsstaternas regeringschefer. Dessutom finns ett ekonomiskt råd, ett försvarsråd och ett permanent politiskt råd.
Generalsekreterare sedan 1991 är egyptiern Esmat Abdel Mengui.
Organisationens säte finns i Kairo.
@
Association of Southeast Asean Nations (ASEAN)
9
Association of Southeast Asean Nations (ASEAN)
ASEAN bildades i Bangkok 1967. Stiftande nationer var Indonesien, Malaysia, Filippinerna, Singapore och Thailand. Brunei kom med 1984.
Organisationens ändamål är att främja samarbetet mellan sina medlemmar ekonomiskt, socialt och kulturellt. De ekonomiska framgångarna av samarbetet har ännu inte varit så betydande, men ASEAN har utvecklats till en viktig politisk faktor i Asien, då medlemmarna lyckats samordna sin utrikespolitik mycket effektivt.
De viktigaste besluten fattas vid de årliga utrikesministermötena. Organisationen har ett sekretariat i Djakarta.
@
Benelux-länderna
16
BENELUX
Benelux bildades i London den 5 september 1944 av exilregeringarna för Belgien, Luxemburg och Nederländerna. Syftet var en ekonomisk integration mellan länderna som skulle leda till en ekonomisk union. Överenskommelsen bekräftades 1946 av de första efterkrigsregeringarna och trädde i kraft den 1 januari 1948.
Benelux baseras på samarbete mellan medlemsländernas regeringar, besluten fattas av en ministerkommitté. Högsta organet är den ekonomiska unionens råd som förbereder ministerkommitténs beslut och sedan verkställer besluten.
Inom Benelux finns ett rådgivande interparlamentariskt råd och ett råd för ekonomiska och sociala frågor. Dessutom en skiljedomstol och en Beneluxdomstol.
Under 1950-talet stod Benelux mer eller mindre som modell vid skapandet av det västeuropeiska samarbetet inom EEC. Men när EEC nu förvandlats till EC och dess samarbete snabbt ökat och utvidgats har Benelux i motsvarande grad förlorat i betydelse.
En del av de gamla överenskommelserna inom Benelux har spelat ut sin roll och några strider till och med emot EG:s lagar.
@
Brittiska Samväldet
15
Commonwealth of Nations
Det brittiska samväldet är en organisation av oberoende stater och kolonier under den brittiska kronan. Det utvecklades ur det forna Brittiska Imperiet. Från början var namnet 'The British Commonwealth of Nations', men 'British' togs bort efter andra världskriget.
Historiskt har samväldet utvecklats genom att de äldsta brittiska besittningarna fått ökad självständighet. Speciellt hade deras krav på att få föra en egen utrikespolitik under och efter första världskriget stor betydelse. Genom 'The Statute of Westminster' (1931) erkändes dessa före detta besittningaras fulla självständighet.
När allt fler gamla kolonier blev självständiga blev de i stället medlemmar i samväldet. De allra flesta medlemmarna erkänner den brittiske kungen (eller drottningen) som statsöverhuvud, men även de republiker som är medlemmar ser kungen, eller drottningen, som en symbol för denna sammanslutning av självständiga medlemmar.
1947 godkändes 'Burma Independence Act' vilken ger varje medlem rätt att när den själv så vill lämna samväldet. Några länder har också gjort det: Burma först, och sedan även de två apartheidstaterna Sydafrika och Rhodesia (nuvarande Zimbabwe).
I första hand verkar Samväldet genom konsultationer mellan regeringarna och de regelbundna mötena mellan regeringscheferna. Sedan 1965 finns en generalsekreterare i London som uppmuntrar och försöker underlätta kontakter mellan medlemsländerna. Härifrån administreras också samväldets fond för tekniskt samarbete som bildades 1971.
@
Community of Independent States (CIS)
14
Community of Independent States (CIS)
Den 5 september 1991 fattade folkkongressen i Sovjetunionen det historiska beslutet att upplösa unionen. Några bilaterala avtal slöts mellan staterna och den 8 december samma år bildade Ryssland, Vitryssland och Ukraina Community of Independent States (CIS). Den 21 december anslöt sig samliga de forna sovjetiska delrepublikerna förutom Georgien och de tre baltiska staterna till sammanslutningen.
CIS är varken en stat eller en överstatlig institution, det är ett forum för skydd och samordning av gemensamma intressen. Ett annat ändamål att gemensamt uppfylla gamla internationella överenskommelser, till exempel skulder till andra länder, slutna av Sovjetunionen.
Högsta beslutande organ är Statsöverhuvudenas råd och Regeringschefernas råd, men för närvarande begränsas organisationens möjligheter att agera av konflikten mellan Ryssland och Ukraina. En konflikt som främst rör vilket land Krim skall tillfalla, liksom hur den stora Svartahavsflottan skall delas.
@
Europarådet
5
Council of Europe
Europarådet bildades i London 1949 av Belgien, Danmark, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Sverige och Storbritannien. Nu finns 20 medlemmar och några stater i Central- och Östeuropa har observatörs- eller gäststatus sedan 1989.
Mest betydelsefulla institutioner är ministerkommittén som möts två gånger om året i Strasbourg i Frankrike, och den rådgivande församlingen. Sekretariatet i Strasbourg har cirka 900 anställda som leds av generalsekreteraren vilken för närvarande heter Catherine Lalumière från Frankrike.
Europarådet verkar som ett forum för internationella möten och konsultationer. Främst sysslar det med att värna de enskilda mänskliga rättigheterna, stöd åt demokratier, för att öka livskvaliten och för ett ökat kulturellt utbyte mellan länderna. Under åren har drygt 140 viktiga internationella konventioner och överenskommelser slutits.
@
Europeiska Gemenskapen (EG)
3
European Communities (EC)
Europeiska Gemenskapen består av flera organisationer: 1951 bildades Europeiska kol- och stålunionen (ECCS) i Paris av Belgien, Frankrike, Tyskland, Italien, Luxemburg och Nederländerna. Dess syfte var att skapa en gemensam marknad för kol, järn, stål och skrotmetaller.
Sex år senare, 1957, bildades European Economic Community (EEC) i Rom. Dess syfte var att skapa en gemensam marknad för jordbruks- och industriprodukter. Samtidigt bildades Europeiska atomenergikommissionen (Euratom) för att stödja fredlig utveckling av kärnenergi.
Från början arbetade dessa tre organisationer helt separat, men sedan 1967 har de gemensam organisation och ett gemensamt namn: The European Community, eller på svenska: Den Europeiska Gemenskapen.
Ett efter ett har fler länder anslutit sig. Danmark, Irland och Storbritannien 1973, Grekland 1981, Spanien och Portugal 1986. Turkiet, Malta och Cypern är associerade medlemmar. Flera av EFTA-länderna (se EFTA), har ansökt om medlemskap och sannolikt blir Österrike, Sverige, Finland och Norge medlemmar av EG 1995.
Målen och de framtida planerna för EG ter sig något vaga: Naturligtvis siktar organisationen mot att förbättra det ekonomiska, sociala och kulturella samarbetet medlemsländerna emellan, men det råder delade meningar om samarbetets vidd: Några medlemsländer siktar mot ett "Europas Förenta Stater", andra tycker redan samarbetet gått för långt med den helt öppna och gemensamma ekonomiska marknad som öppnades 1993. Några politiker vill skapa en gemensam valuta, men för närvarande finns ingen majoritet för det.
EG:s högsta beslutande organ är ministerrådet, som i princip består av ländernas utrikesministrar. Kommissionen består av 17 högt uppsatta ämbetsmän, som utses på fyra år och var och en har ansvar för var sitt område, som industri, jordbruk, kultur, etc.
Kommissionen har sitt säte i Bryssel, där hela EG:s administration finns. Europaparlamentet, ett sedan 1979 direktvalt parlament, sammanträder i Strasbourg i Frankrike, har bara en rådgivande funktion. EG-domstolen finns i Luxemburg, har 13 ledamöter och är helt oberoende av EG:s övriga institutioner. Den avgör tvister mellan medlemsländerna och tolkar alla regler.
Fransmannen Jaques Delors är för närvarande EG-kommissionens ordförande.
Alla beslut i ministerrådet måste tas i enighet, eftersom alla representanter har vetorätt.
@
Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)
4
European Free Trade Association (EFTA)
EFTA bildades på brittiskt initiativ 1958, direkt efter EG hade bildats. De sju grundande nationerna var Österrike, Danmark, Norge, Portugal, Sverige, Schweiz och Storbritannien. Finland blev associerad medlem 1961, och Island blev fullvärdig medlem 1970. Storbritannien och Danmark lämnade EFTA 1973 då de i stället blev medlemmar i EG.
Huvudsyftet var att öka tillväxten och levnadsstandarden i medlemsländerna, huvudsakligen genom att slopa alla tullar länderna emellan. De första tullsänkningarna genomfördes 1960 och full tullfrihet för industrivaror råder sedan 1970.
Numera samarbetar EFTA och EG nära med varandra. Ett avtal om rörelsefrihet över gränserna för varor och människor har slutits mellan organisationerna. Meningen är att detta avtal skall träda i kraft medio 1993, men sannolikt blir detta något fördröjt på grund av att varje enskilt lands parlament måste godkänna avtalet.
EFTA:s högsta beslutande organ är EFTA-rådet som sammanträder en eller två gånger om året. Organisationen har sitt säte i Geneve i SChweiz. generalsekreterare är för närvarande Georg Reisch från Österrike.
@
Förenta Nationerna (FN)
1
United Nations Organization (UN)
Den 26 juni 1945 skrev 50 stater under "Charta of the United Nations". Nu är så gott samtliga jordens länder, förutom Schweiz, Taiwan och några små stater, medlemmar av organisationen.
Liksom sin föregångare Nationernas Förbund (NF) har FN som sitt främsta mål att verka för goda relationer mellan alla nationer och inte minst fred i hela världen. Därför griper FN ofta in när internationella kriser uppstår. FN:s fredsbevarande trupper, de blå baskrarna, övervakar vapenvilor på många platser i världen, som exempelvis Kambodja, Israel, Libanon och så vidare, och så vidare. Det så kallade Gulfkriget mot Irak var det första direkta krig som FN genomförde, fram tills dess hade organisationen försökt lösa alla konflikter på fredlig väg.
I New York finns FN:s högsta organ samlade i det berömda FN-huset. Där finns säkerhetsrådet (UNSC), där Folkrepubliken Kina, Frankrike, Ryssland, Storbritannien och USA är ständiga medlemmar och har vetorätt. På grund av denna vetorätt måste alla beslut fattas i samförstånd med dessa fem länders regeringar. Där sammanträder även generalförsmalingen, med representanter från alla medlemsländerna.
Generalsekreterare är sedan 1992 egyptiern Bhutros Bhutros Ghali.
FN har flera underorganisationer, som exempelvis en miljöorganisation, UNEP, med kontor i Nairobi i Kenya och FN:s barnfond UNICEF vars främsta uppgift är att stödja barn i utvecklingsländerna.
Dessutom finns en rad fristående organisationer som är nära förbundna med FN. De viktigaste är:
- FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO, med säte i Rom
- General Agreement on Tariffs and Trade, GATT i Geneve
- Internationella atomenergikommissionen, IAEA i Wien
- Internationella utvecklingsbanken, IBRD, Washington
- Internationella valutafonden, IMF, Washington
- FN:s organisation för undervisning, vetenskap och kultur, UNESCO i Paris
- Världshälsoorganisationen, WHO i Geneve
@
G7-mötet (WES / G7)
12
World Economic Summit (WES / G7-Countries)
G7-mötet är egentligen inte en organisation, utan ett sätt för världens sju främsta industriländer att informera varandra om sina ståndpunkter främst i ekonomiska frågor.
Det började 1975 med att statsöverhuvudena i dessa länder träffades, och har sedan fortsatt med ett möte varje år.
Under senare år har förbindelserna med Ryssland/CIS lämnat kalla krigets skyttegravar och blivit alltmer öppna och 1992 deltog för första gången Rysslands president Boris Jeltzin som gäst.
@
Nordiska Rådet
18
Nordic Counsil
Samarbetsorgan mellan Nordens parlament och regeringar i frågor av gemensamt intresse.
Det bildades på danskt initiativ 1952 och började sin verksamhet 1953. Fyra länder var med från början: Danmark, Island, Norge och Sverige, 1956 blev Finland medlem och 1970 Färöarna och Åland.
Vid självständigheten 1991 fick de tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen observatörsstatus vid Nordiska Rådet.
Nordiska rådet tar initiativ till samarbete mellan medlemsländerna, ger råd, samt kontrollerar i vissa fall medlemsländerna. Nordiska Rådet består av medlemmar från medlemsländernas parlament och sammanträder vanligen en eller två gånger varje år. Sedan 1971 finns Nordiska Ministerrådet som svarar för samarbetet mellan Nordiska rådet och de nordiska regeringarna.
För medborgarna i de anslutna länderna gäller passfrihet för resor mellan länderna. Medborgarna har också rätt att bosätta sig och arbeta i vilket medlemsland som helst och då genast ha samma rätt- och skyldigheter som det landets medborgare.
@
North Atlantic Treaty Organization (NATO)
6
North Atlantic Treaty Organization (NATO)
NATO bildades 1949 av USA, Kanada och tio europeiska stater som en försvarsorganisation gentemot Sovjetunionen. Följaktligen är det främsta syftet att garantera medlemsstaternas säkerhet genom samarbete på det politiska, ekonomiska och militära planet.
När nu Sovjetunionen upplösts söker NATO en ny identitet: För närvarande genomför NATO-medlemmarna för första gången ett uppdrag utanför sitt egentliga område: de övervakar luftrummet över Bosnien-Hercegovina. Det verkar alltså som om NATO skulle kunna bli någon slags "världspolis" under FN:s befäl. Dessutom försöker NATO engagera sig på sådana områden som nedrustning och samarbete med de forna sovjetiska republikerna.
NATO är organiserat som en allians av likvärdiga medlemmar och alla viktiga beslut måste tas enhälligt.
NATO:s högsta organ är Atlantrådet (NAC) där utrikes- och försvarsministrarna träffas när det anses befogat. Organisationens högste ämbetsman är generalsekreteraren, för närvarande tysken Manfred Wörner. Han är ordförande i Atlantrådet, liksom i Försvarsplaneringskommittén (DPC) och Militärkommittén (NPG).
Medlemsländerna Frankrike, Island och Spanien är inte militärt integrerade i NATO, vilket betyder att deras trupper inte står under NATO:s direkta befäl.
@
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
2
Organization for Economic Co-Operation and Development (OECD)
OECD bildades 1960 som efterträdare till den organisation, OEEC, som efter andra världskriget bildades av mottagarländerna för att koordinera och fördela den amerikanska Marshallhjälpen för återuppbygganden av Europa.
Sedan återuppbyggnaden av Europa genomförts framgångsrikt ombildades alltså OEEC till OECD, en organisation med huvudsyfte att samordna och öka det ekonomiska samarbetet länderna emellan. Sedan dess har också organisationen fått fler medlemmar, först USA och Kanada, senare även Japan, Australien och övriga industriländer utanför det gamla Östblocket. Förutom huvudsyftet att underlätta samarbetet medlemsstaterna emellan, fördelar OECD även en del bistånd till utvecklingsländerna.
Efter oljekrisen 1974 upprättades International Energy Association (IEA) inom OECD med syfte att vid eventuella energikriser fördela tillgänglig energi mellan medlemsländerna på ett rättvist sätt.
De viktigaste organen inom OECD är Rådet av delegater eller ministrar, exekutivkommittén, några expertkommittéer, samt generalsekreterarens kontor. Organisationen har sitt säte i Paris och generalsekreterare är för närvarande fransmannen Jean-Claude Paye.
@
Organisationen för Afrikas enhet (OAU)
8
Organization of African Unity (OAU)
Bildades 1930 av 30 afrikanska stater. Förutom Marocko, på grund av ockupationen av Västsahara, och Sydafrika, på grund av apartheidpolitiken, är numera samtliga afrikanska stater med i OAU.
Målet är att stödja enhet och solidaritet mellan Afrikas stater. Organisationen kämpar mot apartheidpolitik och nykolonialistiska strukturer. Ett annat mål är att upprätthålla nuvarande gränser mellan länderna i Afrika. Dessutom stödjer organisationen kulturellt och akademiskt utbyte mellan länderna.
Organisationens högsta organ är en församling av stats- eller regeringschefer som samlas varje år, men betydelsen är begränsadeftersom man vill undvika all inblandning i staternas inre angelägenheter. Generalsekreterare, med säte i Addis Abeba i Etiopien, är sedan 1989 Salim Ahmed Salim.
@
Organisationen för de amerikanska staterna (OAS)
10
Organization of American States (OAS)
OAS bildades i Colombias huvudstad Bogota 1948, som en vidareutveckling av den 1890 bildade Panamerikanska unionen. Numera är samtliga självständiga länder i Nord-, Syd, och Centralamerika medlemmar i organisationen, förutom Belize, Kuba och Guyana. Inte heller Kanada och Bahamasöarna är medlemmar då de ingår i det brittiska samväldet.
OAS syfte är att skydda de amerikanska staterna säkerhet och självständighet. Det skall agera skiljedomstol när aggression sker mot en medlemsstat och det har fullmakt att utfärda sanktioner. Senast detta skedde var då Argentina inte godkände en skiljedom under Falklandskriget 1982.
Organisationen har sitt säte i Washington D.C. Högsta organ är interamerikanska konferensen vart femte år, samt en generalförsamling som sammanträder varje år. Dessutom finns en rad expertkommittéer. Generalsekreteraren utses för fem år. Den posten innehas för närvarande av Joao Clemente Baena Soares från Brasilien.
@
Organization of Petroleum Exporting Countries (OPEC)
11
Organization of Petroleum Exporting Countries (OPEC)
OPEC bildades 1960 av Iran, Irak, Kuwait, Saudiarabien och Venezuela.
Syftet med organisationen är att samordna oljepolitiken mellan de för närvarande 13 medlemsstaterna, till exempel genom att enbart sälja olja till av organisationen fastställda priser, och genom att producera så lite olja att dessa priser kan hållas.
Fram till och med 70-talet producerade medlemsländerna mer än hälften av världens råolja och de lyckades höja priserna kraftigt, vilket bland annat resulterade i två oljekriser, 1973 och 1979. Men vanligen har medlemsstaterna dels svårt för att enas om produktionskvoter och priser, dels har andra icke medlemsländer ökat sin oljeproduktion, varför OPEC:s inflytande minskat markant.
De viktigaste besluten fattas av den årliga konferensen mellan medlemsstaternas olje- och finansministrar. Andra myndigheter är guvernörsrådet och ekonomiska kommissionen. OPEC har kontor i Wien i Österrike.
@
Västeuropeiska unionen (WEU)
13
Western European Union (WEU)
Västeuropeiska unionen bildades 1954 som en försvarspakt mellan några västeuropeiska länder. I motsats till NATO har organisationen ingen egen militär organisation och har därför inte haft särskilt stor praktiskt betydelse. På senare tid har dock tanken fötts på att göra WEA till EG:s militära gren, och dessutom har förslag framförts att i WEU:s namn ingripa i den jugoslaviska konflikten. Dess betydelse kan alltså komma att öka betydligt inom en ganska snar framtid.
WEU:s högsta organ är ministerrådet som sammanträder två gånger per år, dess generalsekretariat finns i London och dessutom finns kontor i Paris.
Generalsekreterare sedan 1989 är holländaren Willem van Eekelen.
